Öppet brev till Kulturminister Jeanette Gustafsdotter

Vi i föreningen Sveriges Producenter och Privatteatrar kan nu se de konkreta effekterna av de nya restriktionerna, som kommunicerades den 21 december 2021, i våra olika verksamheter. De nya restriktionerna i kombination med att vår bransch redan varit helt nedstängda under 1,5 år, samt fortsatt är den enda bransch som regleras så här hårt, gör att det inte går att sammanfatta läget för oss just nu på något annat sätt än “kris, kaos och konkursrisk”. Att återigen behöva skjuta upp planerade produktioner, spela för en mindre publik på max 500 personer, ställa in föreställningar och boka om gäster, skapar just nu bland annat följande problem:

  • När restriktioner kommer med så här kort varsel är det inte möjligt att stänga ner och bromsa projekt utan att stora kostnader uppstår och kvarstår. Föreställningar och evenemang som nu tvingas ställas in eller flyttas är redan förenade med kostnader i form av dekor som tagits fram, scenkläder, annonsering, replöner för musiker och skådespelare, hyror för arenor, personalkostnader, rättigheter för att uppföra verk etc. Dvs. vi står redan på minus utan en chans att få in några intäkter i form av sålda biljetter. Det här är fakturor som ska betalas nu med pengar som inte finns.
  • Trots att produktioner skjuts upp eller ställs in behöver de avtal som är tecknade med musiker, tekniker, scenarbetare, artister, dansare, etc fortfarande fullföljas. Vi behöver betala de gager som finns i avtalen utan att få in en enda krona pga evenemangen inte kan spelas. Om vi inte betalar löner, gager och ingångna avtal så kommer många medarbetare, artister, musiker och leverantörer  i sin tur inte att kunna betala sina räkningar i slutet av januari. Här uppstår ett moment 22. Vi har inga intäkter, endast utgifter. Det här påverkar likviditeten i våra bolag och gör att vi riskerar att gå i konkurs.
  • De arrangörer som trots allt väljer att spela för en publik på 500 personer kan välja att göra det. Flera av de större evemangen kommer dock att gå med förlust för varje spelad föreställning. Dock är den förlusten “mindre” än om hela föreställningen skulle ställas in. Dvs. många väljer nu mellan pest och kolera. Dessutom finns inte marginalerna ekonomiskt efter nedstängning och pandemi, vilket gör att redan tomma lador nu istället riskerar att fyllas med skulder eller helt rasa ihop.
  • Om ett evenemang ska flyttas eller ställas in så måste alla biljettköpare kontaktas. Det handlar om hundratusentals personer. I vissa fall kan det t.o.m. handla om 100 000-talsbiljetter endast för en inställd eller flyttad turné.
  • Att flytta biljettköpare till andra datum skapar ett enormt merarbete då de som ombokas/flyttas kanske inte kan de datumet de flyttas till. Arbetsbördan för att hantera mejl från alla de som ombokats och har frågor, är enorm. Biljettköparna har inte sällan hotell som är bokade och biljetter på tåg och flyg är inköpta till de datumet som de ursprungligen bokade sina evenemangsbiljetter till. Allt är inte möjligt att boka om/av vilket gör att kostnader uppstår i människors privatekonomi.
  • Att publiken inte längre kan lita på att köpta biljetter gäller skapas en enorm osäkerhet kring om de ska våga köpa nya biljetter till nya evenemang eller inte. Biljettförsäljningen kommer att gå ner ytterligare – och då var den inte ens uppe på “normalnivå” som innan pandemin, under hösten 2021. Allt det här kommer att försvåra den återstart av kulturen som vi så desperat behöver. Biljettköparna är vår enda inkomstkälla, utan dem inga nya produktioner.
  • När en föreställning, konsert eller annat evenemang ska bokas om krävs det att datum är ledig att boka om till. Så är inte fallet just nu. De allra flesta arenor och spelställen är redan uppbokade av annat som ombokats, flera år fram i tiden. Det gör att varje evenemang som nu flyttas kanske istället måste ställas in i brist på lediga speldatum.
  • Det råder också stor otydlighet kring vad som gäller. Hur länge ska dessa nya restriktioner gälla? Hur ser planen för avveckling av restriktionerna ut? Vid vilka olika scenarier kommer fler eller färre restriktioner? Det här gör det omöjligt för branschen att planera och skapar enorm osäkerhet bland redan luttrade men osäkra biljettköpare.

Exempel på kostnader som uppstår när evenemang tvingas flytta eller spela för en mindre publik:

  • Flytt av Danny Saucedos show på Cirkus till hösten 2022 – 15 miljoner behöver ändå betalas ut nu i slutet av januari för de avtal som är tecknade med artister, tekniker, spelställe, leverantörer etc.
  • Att spela Saturday night fever på Chinateatern för 500 personer istället för full salong – innebär en förlust om ca. 300 000 kronor varje gång showen spelas. Nu i Trettonhelgen har det alltså kostat cirka 1,5 miljon för att spela 5 föreställningar. Det är dock en mindre förlust att ta än att helt ställa in och ändå tvingas betala de kostnader som finns för projektet.
  • Inställd turné av Grease – 25000 biljettköpare flyttas nu för sjätte gången sedan turnén avbröts i mars 2020. Kostnaden för att återigen flytta turnén landar på ca 3 miljoner kronor.
  • För varje större konsert i exempelvis Avicii Arena som behöver ställas in – en kostnad på ca. 1 miljon kronor/konsert och då är inte gaget till artisten inräknat.

Med tanke på den verklighet som vi nu hanterar kräver Sveriges producenter och privatteatrar att regeringen omedelbart gör om kriterierna för evenemangsstödet så att det kan bli en krisfond för kulturen. Evenemangsstödet är pengar som redan finns men på grund av utformningen inte är möjliga att ta del av maa de problem som branschen nu har. Det är orimligt att det finns avsatta medel som inte används när de skulle kunna vara en avgörande del i branschens överlevnad. Dessa tre miljarder skulle göra stor skillnad för kultur och evenemangsbranschen och hjälpa oss att överleva samt slippa konkurser.

Sammanfattningen av läget är alltså att hur kultur- och evenamangsnäringen än gör står vi exakt just nu med skenande kostnader utan några som helst intäkter. Därför behöver vi akut statligt stöd!

Vi utgår ifrån att kulturministern omgående vill träffa företrädare för föreningen Sveriges producenter och privatteatrar för att tala om läget samt de åtgärder som måste komma på plats.

Med vänliga hälsningar

Sveriges Producenter och Privatteatrar genom:
Emelie Löfmark
Ordförande

Sveriges Producenter och Privatteatrar står bakom stora delar av Sveriges kulturliv och är ett viktigt komplement till de skattefinansierade kulturinstitutionerna. Sveriges Producenter och Privatteatrar är en förening bestående av tolv kulturarrangörer: 2Entertain/China Teatern, All Things Live, Cirkus Arena/Pop House, Göta Lejon, Julius Production/Nöjesteatern, Krall Entertainment, Lifeline Entertainment, Lorensbergsteatern/Kulturtuben, Oscarsteatern/Vicky Nöjesproduktion, Scalateatern, Villman Produktion/Maximteatern och United Stage. Vi är helt egenfinansierade och vår ordinarie verksamhet får inga kommunala, regionala eller statliga bidrag för vår verksamhet.